Drejargatan 4
Huset är byggt 1928. Arkiteker var Höög&Morsing som ritade ett flertal kända hus under den tiden.Den rådande stilen var 20-talsklassicismen, den stilen som bestämmer utseendet på många hus i vårt område – även på vårt hus. Drejargatan namnbestämdes 1913. Byggnadsnämden hade tidigare föreslagit Porslinsmakargatan. Tidigare var huset en hyresfastighet och bostadsrättsföreningen Terrakottan 6 bildades 1984 och inregistrerades hos Länsstyrelsen i Stockholms län samma år. Det är en äkta bostadsrättsförening. Terrakottan 6 har för närvarande 30 bostadslägenheter.
Historia
Byn Rörstrand låg ungefär där S:t Eriksplan nu ligger. Namnet härrör från den medeltida byn Rörstrand som låg ungefär där gatan tar sin början. Ordet “rör” kan vara den svenska översättningen av det latinska ordet “arundinetum” som beskriver en strand bevuxen med vass vilket förekom längs Karlbergssjöns stränder. Byn finns nämnd första gången 1288.
Kung Magnus Ladulås donerade marken vid Rörstrand till nunnorna i Klara kloster men under Gustav Vasas reformation återtogs området av kronan. Den förmögne borgaren och generalriksräntmästaren Mårten Rosenstierna lät 1635 bygga Rörstrands slott som morgongåva till sin andra hustru, Elsa Olofsdotter Oxehufwud. Egendomen kom sedan i Drottning Kristinas ägo och hon startade en riddarakademi för unga adelsmän innan hon skänkte den vidare till Karl X Gustav.
På Drejargatan 4 där vårt hus nu ligger var det landsbygd tills man på 1720-talet byggde Rörstrands Porslinsfabrik, och den låg precis i området Drejargatan/Rörstrandsgatan. Porslinsfabriken revs 1926. Trakten kring Rörstrands bruksområde var på 1890-talet fortfarande lantlig med bostäder för tjänstemän och arbetare spridda här och var. Det fanns ännu inga gatunamn och de stora obebyggda kvarteren bestod mest av potatisland.
Rörstrands bruksområde
Stadsplan för kvarteret Porslinsbruket år 1917. Rörstrandsområdets stadsplan fastställdes 1917 och bebyggelsen tillkom till största delen under åren 1924-1930.
Birkastan fick utstå hård kritik när området bebyggdes. Det talades om fuskbyggen och osunda miljöer med låg bostadsstandard. De nya gatorna ansågs erbjuda “samma trista anblick som husen som kanta dem” och “se halvfärdiga ut, anlagda, som det synes, utan all tanke på snygghet och bekvämlighet.” Idag anses Rörstrand och Birkastan tvärtom ha några av Stockholms mest charmiga bostadskvarter.
